Efter jul, Palmyra

Jag verkar vara den enda som inte kommit in med ett (obligatoriskt?) julinslag i bloggvärlden. Så här i efterhand finns inte lika mkt att säga som i stunden men värt att nämna är storleken på Palmyras kebabtallrik. Årsta fields. Nu lagar vi mat till nyår i Värsta skogen. I skrivande stund är vi uppe i 8 potatisgratänger. Alles.

Nästan olagligt

Känns fel att behöva erkänna det. Nästan perverst. Mängden kaffe som intas mellan två personer på mindre än ett år är häpnadsväckande. Ungefär 90 burkar a 250g. Det ger strax över 11 kilo kaffe per person det, bara på jobbet. Espressokaffe alltså. Respekt.

Greven skålar

För hoppet, framtiden, ungdomen och Lund.

Dif- Kidsen 0-1

Djurgården ekar tomt och Kidsen som säljer gamla kottar och skit de hittat på vinden drar mer. Inga konstigheter med den observationen.

Köpartagen?

Lägenheter alltså. Inget annat. I bistra tider är desperata handlingar lag. Allt satt ur spel. Det värsta är att jag tror annonsen hade sett likadan ut oavsett. Hon till höger är inte nöjd men hon vill behålla jobbet. Hennes chef i mitten har nämligen alltid velat vara stjärnan i en strippshow i Solna. Take it or leave it sa hon. Hit the road om you inte kan take the heat! De andra lyssnade och blev rädda. Hon, vi kan kalla henne Mona Carnello, styr med järnhand. Ingen mercy här inte.

Ja tack men inget jag får från er

Fyra val och ett personnummer senare, reklam om försäkringskassan och så lite mer dataröst. Här konstaterar att jag får ringa senare. Personligt? Nej. Service? Nej.